Katten är sökt. Päivi sa redan när jag kom att det kommre bli en utmaning, den klöser direkt, den klättrar på väggarna, attackerar ansiktet, hänger flera timmar i gallrena, äter/dricker ingenting och när man ska ta i den kan den hoppa på. Normalt för katter som är rädda... Man ser verkligen hur rädd den är, ögonen stora som körsbär och hur den andas snabbt. Den släpper en inte med blicken när man är i rummet. Det är svårt att förstå att en katt som denna kan vara farlig att gå nära."Katten", som den ännu heter, kommer bo i buren ända tills den lärt sig att acceptera människan. Dock ska jag ha den med mig i kängurupåse imorgon, så min mage kommer säkert vara fin. Jag kommer ha fina ärr efter den här månaden, passligt till sommaren. Men envis tänker jag allt vara. Några sår hit och dit är priset för det.

- Inte de bästa bilderna -

- Amanda -